tillverkning. Vi togs emot av Bitte Persson& Bertil Larsson, 8:e generationens syskon som driver gården idag.

Gården är på 60 ha, varav 20 ha potatis. För att klara växtföljden byter man jord med grannar. På gården finns också stutar som går på beten och lite ”turistgrisar”. Potatis och rotfrukter är definitivt det viktiga på Larsviken. All potatis går till chipstillverkning, säljs i gårdsbutiken eller går till restauranger på Kullahalvön. Man byggde chipseriet 2011, men hade fuskat lite med legotillverkning i Laholm innan.

Inne i produktionshallen berättade Bertil att det finns 3 sätt att tillverka potatis. Den ”riktiga”: Kettle-metoden där man friterar potatisen oskalad i en stor gryta, Den ”vanligaste, storskaliga”: Skalad och ursköljd (för att ta bort stärkelsen, som annars ”klibbar fast”) som friteras, eller man gör potatismos och bakar chipsen. Gissa vilken Larsviken använde?

Man använder bara svensk rapsolja (från Gunnarshög) och kan oftast använda samma 200 l olja i ca 2 veckor. Lite beroende om man gör chips av rotfrukter också då dessa kletar ner mer. Ca 120 000 st 125 g påsar/mån tillverkas idag. Av 1 kg potatis för man ca 300 g chips. Larssons chips säljs endast på delikatess, gårdsbutiker etc då marginalen är för dålig till de stora kedjorna. Mycket glädjande var att man just ”landat” ett stort kontrakt med SAS, så nästa gång ni får chips när ni flyger med SAS är de Larssons-chips!

Att de är hängivna ”potatisnördar” är ställt bortom all tvivel när Bitte & Bertil berättade att de odlar 550 olika sorter, har fått Gastronomiska Akademins diplom för högklassig och historiskt förankrad potatis. Att dessutom Kullabygden och inte Bjäre är färskpotatisens ursprung och att den första potatisen kommer från Peru fick vi också lära oss samtidigt som vi njöt av kaffe med chips. Kvällen avslutades med shopping i gårdsbutiken. Tusen tack Larsviken!

Vid  pennan: Bengt Landquist